fia nordqvist

Sitter och försöker komma på något extra att göra om dagarna/helgerna. Kanske ett extra jobb? Men problemet är ju att i Karlskoga så kan man bara välja mellan Transcom och Ica maxi, resten har väl gått i konkurs. Och på transcom jobbar bara alla utan utbildning och som inte orkar skaffa sig ett riktigt jobb och resten som inte kom in där jobbar på maxi. Tragiskt men sant!

Har suttit och pratar minnen hela kvällen om Amsterdam resan och kollar på bilderna. Känns så himla länge sedan och snart har det gått 1 år! Tiden går alldeles för fort. Den resan är fortfarande den bästa jag gjort i mitt liv och dom personerna vi träffade där nere kommer jag alltid att minnas, fast en del kan man ju gärna glömma...spanjorerna.. Haha

Tänkte börja skriva i denna blogg igen då Finest hemsidan bara gör så min dator hänger sig varje gång jag ska logga in. Fixade min header helt själv, första gången jag provade. Blev väl helt ok och känner mig nöjd för stunden! Det var inte så svårt som jag alltid trott haha.

Vi överlevde jordens undergång, herregud detta måste ju in i historieboken. Eller så kanske vi alla dog och vi drömmer bara nu med våra själar att vi fortfarande lever. Lite som Matrix! hur läskigt skulle inte det vara? Haha!
Nu slipper vi vara oroliga iallafall för att dö, nu är det bara att lyckas överleva 21 december 2012 också ;)

Nu ska jag ut och springa, ciao!

Godförmiddag! min bebiskisse är frisk nu som tur är. Så jag slapp åka till das sjukhus! Är det inte sjukt hur dyrt det är med djursjukhusbesök? Jag ringde imorse men då kom det en telefonsvarare som sa att jag skulle ringa ett annat nummer som skulle kosta 200 kronor. Så jag skulle betala 200 spänn för att ringa och säga att jag skulle åka in med min katt, sedan 200 kronor för att komma till det där sjukhuset som ligger 1 timme härifrån och sedan 1500 för besöket. Är det inte sjukt?! Sedan tar dom inte faktura utan bara kontanter. Kan dom neka ett djur om man inte har råd att betala? ja! SJUUUUUUUKT!

Bebis Charlie hade spytt upp en leksak han ätit upp inatt och sedan gick han och pissa i duschen = friskförklarad! Han hade inte kissat på 3 dagar nämligen. Hade inte hjärta nog att bli arg på han heller när han väl kissade och första gången så tyckte jag om den där kisslukten som trängde sig in i min näsa. Första och nog sista gången jag blev glad att det luktade kattpiss! min lille plutt!

Nu ska jag väl städa, hälla i mig mina blåbär till frulle och sedan ut och springa i spåret och ta mig an träningsgrejerna som kommer efter halva vägen. Fast gud vad det blåser ute, kommer blåsa bort!





Nu kör vi!

Så jävla trött på motgångar rent ut sagt!
I 2 års tid har det bara varit motgångar, om det inte är det ena så är det de andra. Verkligen i n g e n t i n g har blivit bra. Folk har tur hit och dit, dom är lyckliga, får helt plötsligt jobb, blir bjudna på en oväntad resa and the list goes on. Men vart är min tur i allt? Inte hänt mig en enda bra sak på 2 år och jag får nog nu. När ska allt vända?

Folk säger mig hela tiden att det kommer bli bra, men kommer den där dagen då det är bra då? den verkar inte finnas alls. När kommer det bli bra? det är snarare OM det kommer bli bra.

Förlåt men jag kan inte låta bli, jag är för ledsen just nu. När är det min tur? Gud, om du finns och om du hör mig, har jag inte väntat länge nog nu? När är det min tur att få allting bra? När är det min tur att allt ska flyta på som det ska? Jag väntar fortfarande på min tur och inte visste jag att Gud hade en flera års väntelista.

Godnatt!

För att va sådär negativ som en del personer är så tänkte jag bara säga att vilken dålig fredag det är idag! Min katt är antagligen sjuk så jag måste nog åka in med han imorgon till djursjukhuset som ligger tusen mil ifrån mig och kommer göra mig pank som fan. Jag går under! Kan han inte bara kissa så jag ser han är ok? Dumma katt :(

För övrigt så är jag allmänt gnällig idag för min mage värker, gotta love mens!

ska glo på filmen "jakten på lycka" som jag fortfarande inte har sett. Ska bli spännande, älskar Will Smith. Jag återkommer om ett tag med mer harmoniska inlägg och tankar eller någon löjlig berättelse som jag skriver här då och då, adjö!

Min läkare ringde nyss och jag ska få en ny telefontid MEN med en annan läkare för han slutar nästa vecka. Jag blir lite ledsen, min läkare som är den snyggaste mannen jag någonsin skådat får jag inte talas vid med något mer. Hur ska detta gå?
Jorden går inte under på lördag utan den gjorde det idag, eller är det jag som är en besatt stalker? kan så vara! Men om ni sett han så skulle ni också förstå mig varför jag tycker han är snygg. 29 år och finast i världen! Jag som tänkte fria och säga att jag skulle göra han till far, men nu sprack mina planer! hahaha

Åh! jag får leva olyckligt kär helt enkelt. Olyckligt kär i min läkare på vårdcentralen!

På lördag kommer vi alla dö tydligen.. snacka om att ha levt helt i onödan, 22 år och så ska man dö. Jahapp! hoppas andevärlden är roligare då haha.

Men helt ärligt, jag är alltid nojig när dom går ut i tidningarna med sånt här och jag tror på det och får ångest. Varför får man ens gå ut med sådan här information?
Som min vän sa idag när jag pratade om detta "du skulle va perfekt för en sekt, du går på exakt allt, vad det än är"

och jag måste erkänna att det är sant, tyvärr! lättlurad och paranoid, thats my name!

Oj, har ej skrivit här på ett tag nu insåg jag. Har helt glömt bort! Men ska börja skriva igen.. pöss!

"hejdå..ha det så bra!" var det sista jag hörde men jag vände mig inte om och sa hejdå tillbaka. Jag stod med ryggen mot och började gå. Jag skyndade mig ut från rummet och viskade "hejdå....", gick ut till hissen och åkte ned. Inombords så skrek jag, jag ville springa upp igen och förklara men vad gör det? Vi skulle ändå inte ses igen.

Jag gick längs vägen, med gråten i halsen och händerna i fickorna. Varför kunde jag inte bara vänt mig om och ge en kram? Varför sa jag inte som det var?
Tankarna cirkulerade i huvudet på mig men jag fick inga svar. Varje dag gick jag förbi huset där vi hade varit men nu var det ingen idé att gå in där för du hade åkt iväg för länge sen. Det var försent nu. Jag knep ihop ögonen och önskade att tiden kunde spolas tillbaka..men ingenting hände.

Jag skakade av mig alla tankar och började tänka på dom fina minnena jag fick uppleva, dom som vi alltid kommer kunna minnas; när vi träffades för första gången. Även om vi bara fick 2 dagar tillsammans så kommer jag minnas dom hela tiden och kanske vågar jag återuppleva det någon gång. Men just nu kan jag inte.
Jag satte mig ned på en bänk och var rädd att du skulle trott jag inte ville säga hejdå, att jag inte brydde mig.

Men sanningen är att det som skulle göra mest ont av allt. Det som skulle göra ondare än att veta att jag aldrig mer skulle få träffa dig var att säga farväl. För hur säger man farväl på ett bra sätt när man går sönder inombords för man aldrig kommer få träffa personen man älskar igen? Då är det likabra att inte säga något alls.

För jag vet att om jag skulle ha sett in i dina ögon och sagt hejdå så skulle jag inte kunna tänka tillbaka på tiden vi hade på ett kärleksfullt sätt. Det skulle vara som rena självmordet.

För på bara två dagar gjorde du mig hel och slet mig i bitar på samma gång. Men det kan jag leva med men det jag inte kan leva utan åkte iväg några dagar för tidigt..

Jag svalde, ställde mig upp och gick hem igen "snälla ge mig ett tecken på att han förstod, snälla" tänkte jag för mig själv. När jag kom hem och tog av mig jackan så ramlade det ut en lapp..

"du behöver inte säga något, våra själar kommer alltid tillhöra varandra.."

Idag har det varit himla varmt ute! Gick en långpromenad i solen och lyssnade på musik. Tänkte gå genom skogen så jag svängde in och började gå in i skogen och vem sitter inte där då och solar helt ensam på en bänk mitt ute i ingenstans? Jo R såklart! Har inte träffat på han alls sen vi slutade ses och det var snart 2 år sedan men nu i år och när våren kommit hit så stöter jag på han vart jag än går. Är det något skämt eller?!

Annars så har jag mest njutit idag, druckit rosé och ätit en god middag för mig själv. Har varit på ett väldigt dåligt humör idag just för att jag är ensam under hela påskhelgen men det försvann sedan efter promenaden. Skönt!

På senaste tiden så har jag tänkt på Usa. Jag vet inte varför men helt plötsligt så har jag bara sökt på jobb, på ställen jag vill uppleva där, frågat runt om det är svårt med visum osv. Jag har inte själv förstått varför jag gjort det utan har bara gjort det utan att tänka. Samtidigt så läser jag boken "Själsfränder" av Rita Rogers där hon förklarar att vi alla har en själsfrände, någonstans ute i världen. Vår själ är enad med en annan själ och vi kommer träffas när båda själarna är redo att mötas. Och det tror jag på och har alltid gjort det. Vi är menade att vara med någon, någon som synkar våran själ så vi blir hela.

Idag så fick jag ett mail från ingenstans. Tänkte att det var kanske någon random som ska kommentera att man är snygg och att han vill ligga. Men i mailet så stod det bara att han tyckte om mitt namn (för och efternamn) och att han kände bara för att skriva till mig, för han drogs liksom till mitt namn och kände att han var tvungen att skriva någonting.
Jaha tänkte jag, smörigt och en långsökt raggningsreplik (men det sa jag förstås inte till honom) men skrev snällt tillbaka att det var väl trevligt att höra. Sedan får jag ett väldigt långt mail tillbaka. .
Han är från Usa och han sa till mig att jag borde följa det jag tänkt på ett tag nu. Min resa kommer börja när jag kommer till staterna och då kommer mitt liv att börja och få en positiv anda. Jag kommer att få uppleva saker, se ljuset i mörkret. Att jag borde fortsätta meditera och använda min själsliga sida mer för jag har en stark energi som gör effekt på människor. Att jag inte ska tappa hoppet fast det varit svårt i mitt liv en väldigt lång tid nu och så vidare.

Jag satt helt chockad och läste igenom hans mail gång på gång, vad är det här? en person från Facebook som hittade mig och som skriver dom här sakerna, som stämmer in så väl, som om han känner mig. Helt mållös. Jag kollade upp han flera gånger för att verkligen försäkra mig om att det inte var någon som drev med mig. men nej, han finns, bor i Chicago (där jag även var som barn) och han sa till mig att han kunde fortsätta skriva längre för det kändes som han redan kände mig. Jag fick gåshud.

Vi satt och mailade fram och tillbaka och vi klickade hela tiden. Vi har inte ens frågat varandra saker, för vi behöver inte. Vi vet redan.
efter några timmar så satt jag och tänkte hela tiden på barn, han kanske hade barn? han är ju ändå äldre än mig och tänkte att jag ändå kanske skulle fråga han. Precis innan jag skulle fråga om han hade barn i sitt liv så skrev han "nej jag har inga barn men min bror har två stycken.."

"och inom 120 dagar, så kommer du vara här"

Har inte skrivit här på ett tag för jag har inte mått bra alls och inte kännt suget av att skriva något vettigt här. I helgen hade jag den bästa helgen på väldigt länge då jag var i Stockholm och umgicks med familjen och vänner. Jag har inte träffat min familj sen i januari så det var väldigt kul. Dock när jag kom hem på söndagen innanför dörren och var tillbaka här fick jag panik och gråten tog över. Har inte mått så dåligt på länge, vilket tyder på att jag måste hitta lägenhet i Stockholm så fort som möjligt. För vem orkar leva dag ut och in med panikångest och gråt? och visst är det konstigt att en stad kan framkalla sådana känslor?

Människor som du äcklar mig! Människor som du är bara pinsamma och vidriga och kommer aldrig växa upp...

Har inte orkat skriva för jag varit sjuk och förstörd men är frisk nu tror jag, bara min hosta som inte vill försvinna men det får jag väl leva med. Tränade idag för första gången på 1 vecka och det kändes hur skönt som helst. Jag var ensam på hela gymmet + 2 snygga killar, jag älskar att träna! haha

Funderar över livet och vad man ska göra med det. Några förslag på hur man börjar leva egentligen?
Men man ska väl ta ett steg i taget så nästa vecka blir det Stockholm för hela slanten och sedan är det ju valborg och jag hoppas valborg i år blir minst lika bra som den förra året. Den var grymt kul!

Har blivit helt besatt av twitter. Kan inte sluta! Att det kan vara så kul att stalka människor och kändisar runt om i världen. Man kan ju följa massa människor och folk kan följa en själv och en person som följer mig är Charlie Sheens brorsa! haha kul, roligt och skumt. Men jag klagar inte, för Charlie är snygg. Synd bara det ej var mannen han själv som följer mig på twitter.

Reasons to NOT get a boyfriend-

Chances aren’t high that he can talk about reality TV for more than ten minutes.

I’ll have someone constantly judging what time I wake up.

I don’t want to see Source Code.

I don’t want to waste time trying to find the HD channel for everything.

He’ll change the radio every time a song I like comes on.

Their handwriting is unbearable to look at.

He’ll get weird about me sleeping with other people.

Reasons to get a boyfriend-

I can interrupt him in the middle of his meeting to tell him I’m bored.

Don’t have to pay for dinner.

Don’t have to pay for lunch.

Don’t have to pay for Breakfast.

(tog bilden idag när jag var ute på promenad)