fia nordqvist

På senaste tiden så har jag tänkt på Usa. Jag vet inte varför men helt plötsligt så har jag bara sökt på jobb, på ställen jag vill uppleva där, frågat runt om det är svårt med visum osv. Jag har inte själv förstått varför jag gjort det utan har bara gjort det utan att tänka. Samtidigt så läser jag boken "Själsfränder" av Rita Rogers där hon förklarar att vi alla har en själsfrände, någonstans ute i världen. Vår själ är enad med en annan själ och vi kommer träffas när båda själarna är redo att mötas. Och det tror jag på och har alltid gjort det. Vi är menade att vara med någon, någon som synkar våran själ så vi blir hela.

Idag så fick jag ett mail från ingenstans. Tänkte att det var kanske någon random som ska kommentera att man är snygg och att han vill ligga. Men i mailet så stod det bara att han tyckte om mitt namn (för och efternamn) och att han kände bara för att skriva till mig, för han drogs liksom till mitt namn och kände att han var tvungen att skriva någonting.
Jaha tänkte jag, smörigt och en långsökt raggningsreplik (men det sa jag förstås inte till honom) men skrev snällt tillbaka att det var väl trevligt att höra. Sedan får jag ett väldigt långt mail tillbaka. .
Han är från Usa och han sa till mig att jag borde följa det jag tänkt på ett tag nu. Min resa kommer börja när jag kommer till staterna och då kommer mitt liv att börja och få en positiv anda. Jag kommer att få uppleva saker, se ljuset i mörkret. Att jag borde fortsätta meditera och använda min själsliga sida mer för jag har en stark energi som gör effekt på människor. Att jag inte ska tappa hoppet fast det varit svårt i mitt liv en väldigt lång tid nu och så vidare.

Jag satt helt chockad och läste igenom hans mail gång på gång, vad är det här? en person från Facebook som hittade mig och som skriver dom här sakerna, som stämmer in så väl, som om han känner mig. Helt mållös. Jag kollade upp han flera gånger för att verkligen försäkra mig om att det inte var någon som drev med mig. men nej, han finns, bor i Chicago (där jag även var som barn) och han sa till mig att han kunde fortsätta skriva längre för det kändes som han redan kände mig. Jag fick gåshud.

Vi satt och mailade fram och tillbaka och vi klickade hela tiden. Vi har inte ens frågat varandra saker, för vi behöver inte. Vi vet redan.
efter några timmar så satt jag och tänkte hela tiden på barn, han kanske hade barn? han är ju ändå äldre än mig och tänkte att jag ändå kanske skulle fråga han. Precis innan jag skulle fråga om han hade barn i sitt liv så skrev han "nej jag har inga barn men min bror har två stycken.."

"och inom 120 dagar, så kommer du vara här"