fia nordqvist

Jag satt där utan några förväntningar.
Jag bara satt där, önskade att dom runt omkring mig kunde försvinna
Jag satt där och skrattade och försökte koncentrera mig
Jag bara satt där och tänkte avrunda kvällen för att åka hem och sova

In genom dörren kommer en man
Jag kollar upp och möter hans blick
allt runt omkring mig stannar upp
jag hör inte, jag ser inte, jag kan inte röra mig
Jag bara stirrar
Min blick var fast

Och från den stunden, den långa sekunden som jag vilade mina ögon på den mystiska mannen
så visste jag att det var mannen som skulle förändra mitt liv.
Ett senario av min framtid spelades upp framför mina ögon.
Han är den som jag kommer gifta mig med. Det är han som är Han.

Vi pratar, vi byter ord och blickar. Jag ser in i hans ögon och jag ser djupet
han ser in i mina och han ser mig. Han ser Mig. Han ser inte på mig som någon annan,
han ser in i mig, in i min själ och från den stunden. Den andra långa sekunden så var jag mer än säker.
Det kommer bli han och jag. Ikväll är det han och jag. I framtiden är det han och jag. Jag känner det.

Vi fick varandra, vi såg varandra, han rörde vid min själ
och även om vi inte är tillsammans nu
så vet jag fortfarande att någongång
någonstans
i någon del av världen så kommer jag sitta vid ett bord
se han komma in, igen. Precis som då
och då kommer vi båda veta, att nu är det "du och jag"

Fast vi inte är tillsammans nu så någongång
någonstans kommer det att bli du och jag.
Jag känner det, och jag har aldrig varit så säker
Det är du och jag, någonstans i denna lilla värld